duodeo

Arlanda. (fler bilder kommer sen, tar ett år att ladda upp,)

vi är i Kunming. det hade nästan gått att skriva en hel uppsats om hur resan hit har utspelat sig. vi anlände till Beijings flygplats där vid 20 över 5 på morgonen. väl där lyckades vi ta en taxi till beijing west railway station, där morgonstressen just hade börjat. som de turister vi var så blev vi snabbt ivägschasade från en kö. tur nog så hittade vi english speaking counter där en söt kvinna skulle hjälpa oss med tågbiljetter till kunming.

jag hade inte sovit en blund på flyget medan sofia sov iallafall sammanlagt 10 minuter av de 9 timmarna vi flög. kvinnan berättade att det endast fanns sittplatser kvar till Kunming och att tåget gick 16.37. klockan var då ca 07.00. vad skulle vi göra, vi var ju tvungna att ta oss till Kunming. vi köpte biljetterna och började den jävligt långa väntan. turligt nog så hittade vi en park där det visst ett speciellt evenemang höll på. vi vet inte vad det handlade om, men det var väldigt mycket kärlek i luften, blommor, par som dansade, människor som dansade i grupper, och allmänt mysigt.

vi gick tillbaka till busstationen och försökte sova en stund där, för att sedan bli väckt att kineser som ville ha platsen bredvid (=(). vi var trötta, griniga, irriterade, lite jetlag och kände hur livet blev liiite lättare när vi hittade en internet bar! vi skickade iväg ett mail till hostelet om hämtning på måndag och pratade och skickade vidare meningar till våra föräldrar så de skulle veta hur läget låt.

sen kommer tåget. vi gick på, med våra feta väskor. det var trångt, stolarna gick inte att fälla ner, inget eluttag. jag vet inte om vi hade förväntat oss för mycket, men det kändes på inga sätt bra att sitta där i 33 timmar, när vi redan inte hade sovit något. sofia la fram en otrolig idé; vi hoppar av tåget. sagt och gjort, 15 minuter innan avgång tryckte vi oss igenom högen av människor, vissa var hjälpsamma, vissa förstod inte att vi ville komma fram, och vi var nog 'de där västerlänningarna'.

en taxifärd till flygplatsen senare så var vi på flygplatsen. chauffören var den finaste hittills, ringde till någon englsktalande som kunde översätta att vi verkligen skulle till terminal 2, inrikes. i biljettdisken så berättade kvinnan att en biljett kostade 1790 yuan (ungefär lika mycket svenska kronor). kändes det värt? ja. flygresan tog 3 timmar, och när vi kom fram så stod sara och väntade på oss. det blev ett tårfyllt återseende (iallafall för mig), det var så många känslor på varandra, så att se ett kärt ansikte blev för mycket.

så, inatt har vi sovit på soffan här i lägenheten där sara bor! det är skönt, och varmt och underbart och känns fantastiskt att vi inte sitter på ett tåg just nu.

ja, vi ska iallafall ut på staan snart, för att gå till hostelet bland annat och se om vi kan checka in en dag tidigare. sen ikväll så ser vi vad som sara har i åtanke.

så, föräldrar, var inte oroliga, detta känns bra. nu känns det bra.