20100816
så sitter/ligger vi här nu, efter tre timmar av blod, SVETT, och kanske lite tårar där mot slutet, iallafall från min sida. klockan sex, en timme innan insläpp valde vi att infinna oss utanför debaser, där folk hade köat, säkert från tidig morgon. in kom vi till slut, där lite mer väntande blev av. förbandet, var ett sånt där, ganska vanligt band, med en sångare som kan ta imponerande toner, lite byten i taktart och gung, helt okej. från öland om jag inte hörde helt fel.
efter det, lite mer väntande, och fy fan säger jag för den mänskliga rasen på konsert. det är som att vi inte är medmänniskor längre, det är var person för sitt liv, armbågar i sidorna för att vi MÅSTE KOMMA LÄNGRE FRAM. sofia kommer förmodligen starta en grupp på facebook och förespråka "de som köat längst ska stå längst fram," enligt hennes mening "råtaskigt" av de fuckers som tränger sig för mycket. jag håller med.
och SVETT, FÖRBANNAT MYCKET SVETT. helt otroligt sjukt vad mycket svett, från ens egen kropp, och alla runtomkring. och hår överallt för tjejer ska envisas med att ha så jävla mycket av det. chop it off. hehe, eller så inte.
MEN, värt det, verkligen värt det. när väl bandet, the band, kommer upp på scenen så är allting bortglömt, och det enda som spelar någon roll är att vi hoppar och sjunger med i alla låtar som vi kan. det är det som verkligen betyder något. skit i svett, skit i armbågar. bara du känner att "we've got all the time in the world."
och SVETT, FÖRBANNAT MYCKET SVETT. helt otroligt sjukt vad mycket svett, från ens egen kropp, och alla runtomkring. och hår överallt för tjejer ska envisas med att ha så jävla mycket av det. chop it off. hehe, eller så inte.
MEN, värt det, verkligen värt det. när väl bandet, the band, kommer upp på scenen så är allting bortglömt, och det enda som spelar någon roll är att vi hoppar och sjunger med i alla låtar som vi kan. det är det som verkligen betyder något. skit i svett, skit i armbågar. bara du känner att "we've got all the time in the world."
Kommentarer
Trackback
